Jag befinner mig just nu i Halden och väntar på att Ladies Tour of Norway etapp 2 ska börja. Det är mulet men staden har glödt, fyrverkerier lyste upp himlen i går kväll och Norges statsminister dök upp till starten av etapp 1 av UCI World Women’s Tour-tävlingen.
Den här landsvägssäsongen har varit en riktigt trevlig resa.
Jag avslutade min banesäsong i Hong Kong med ett silver (Team Pursuit) och ett brons (Madison with Amy Cure a classic där jag tillbringade en stor del av loppet liggandes på brädorna). Jag var så stolt men samtidigt besviken över att saker och ting inte hade gått helt enligt planerna och resan för regnbågarna fortsätter.
Jag bytte fokus till vägen efter 10 dagar utan cykel. Jag gillar att gå ”off grid” på min lediga tid så jag vågade mig ut till mina morföräldrars gård innan jag började bygga upp min vägkondition.
Två veckor senare satt jag på ett plan tillbaka till Shanghai i Kina för att köra mitt första Women’s World Tour-tävling för säsongen. Som tur är var Tour of Chongming Island inte alltför fysiskt ansträngande eftersom jag verkligen inte var i den form jag behövde vara och från lagets sida gjorde vi bra ifrån oss Sarah (Roy) som slutade 3:a i etapp 1 och 4:a totalt.
Från Shanghai flög vi direkt till Spanien för att ansluta oss till resten av Orica Scott-familjen för ett träningsläger. Vilken fantastisk plats att åka till för att jobba. Jag spenderade dock den veckan på lägret med att släpa runt och försöka hålla jämna steg med tjejerna.
De första tävlingarna i Europa var tuffa. Jag kämpade verkligen i bakre delen, men jag var överraskande nog mycket mer självsäker i klungan och kunde bidra med att spela spelet. Det var verkligen uppmuntrande och spännande att se laget rycka åt sig några segrar och pallplatser. Efter en månad började jag få lite form och jag var verkligen nöjd med hur jag följde med.
Min höjdpunkt under säsongen kom den dag då Roy kom undan med en liten grupp på fjärde etappen av Tour of Britain och vann! Vi hade alla en tuff dag men på något sätt vände det till vår fördel. När Roy var borta fick jag en möjlighet att sprinta i gruppen för första gången. Tjejerna backade omedelbart upp mig när instruktionen kom från vår DS Marv. Jag var först chockad. Men med några uppmuntrande ord från Nelle (Jenelle Crooks) och Gracie (Elvin) var jag redo. Gracie tog mig i en perfekt position och jag sprang till en sjunde plats totalt (fjärde i klungan) och jag var helt slut. När jag passerade linjen såg jag Roy haltade med och jag var inte säker på om hon hade vunnit eller inte. Det visade sig att hon hade vunnit! Du kan läsa mer om hur det gick till här. Det var en dag som jag definitivt kommer att vårda länge!
Nästa plan var att gå in i ett träningsblock men istället hamnade jag i Giro Rosa. Det var en annan utmaning helt och hållet, men upplevelsen var fantastisk och jag är väldigt tacksam för möjligheten att ha tävlat den. Som lag hade vi många toppar och dalar men vi tog oss igenom det och kom ut som ett starkare lag för det. Min lagkamrat Vluety (Annemiek Van Vluten) var en inspirationskälla som vann två etapper och slutade på tredje plats totalt och Spratty (Amanda Spratt) slutade på femte plats totalt!
Tour of Norway är mitt sista lopp för landsvägssäsongen och vilken fantastisk vacker plats att avsluta på, mycket har hänt sedan året började i Buninyong, Victoria för landsvägsnationalen. Som lag har vi haft ett fantastiskt år. Jag har tagit mig igenom många mentala hinder den här säsongen och gjort stora förbättringar sedan jag först kom till Europa 2015. Jag har fortfarande en lång väg att gå men jag älskar tävlingarna och det är trevligt att kunna märka en viss utveckling under de senaste åren.